Klarar man staka ett vasalopp utan erfarenhet?
Egen erfarenhet
Den 3/3 mars körde jag mitt första Vasalopp och jag genomföra hela loppet med blanka skidor. Det var det hundrade Vasaloppet och självklart ville jag ha en ny utmaning. Som många vet var förhållandena inte de bästa inför och under loppet då det varit plusgrader och regn nästan hela veckan. Detta gjorde att spåren knappt existerade och att snön var trög.
Jag har alltid drivits av utmaningar speceillt om det är något jag är osäker att jag klarar av. Min skidbakrund är obefintlig, jag har aldrig åkt alpint eller längd men bestämd var jag att jag ville åka ett Vasalopp. Så 12 veckor innan Vasaloppet köpte jag mitt första par skidor och gav mig iväg direkt till spåret. Redan här insåg jag att jag kanske tagit på mig en för stor utmaning då jag knappt kunde stå på skidorna.
Mitt mål var att lära mig åka längdskidor och staka hela loppet utan att trappa ner för mycket av min triathlon träning.
Träningsupplägg inför
Planen var att jag skulle klara detta med minimal träning för att inte bromsa min nuvarande träning, min inställning var ”hur svårt kan ett Vasalopp vara” Så 12 veckor innan start började träningen med cirka 1-2 pass i veckan med fokus stakning. På måndagar körde jag cirka 70min stakmaskin med inslag av bålstyrka i gymmet och varannan vecka försökte jag ta mig ut i spåret för att åka cirka 2-4 timmar per gång. Under min uppladdning inför loppet lyckades jag få till 24mil på snö många av dessa milen lyckades jag få till uppe i Sälen då jag tog en träningshelg i januari. Tyvärr var det 30- just den veckan så hade räknat att få in betydligt fler mil under resan.
Under loppet
Själva loppet var en utmaning och framförallt en mental kamp. Jag hade seedat mig till led 6 i hopp om att inte behöva stå still i första backen men tyvärr blev det totalstopp ändå. Jag stod mer åt den högra sidan vilket visade sig vara den mest långsamma då det flöt på bättre på den vänstra. Jag hade även på mig på tok för mycket kläder så det första jag gjorde efter backen var att byta jacka. Så med en långsam start och ett jackbyte kändes de redan att jag låg efter rejält.
Efter backen var jag redo att staka på ordentligt men det gick inte som väntat då det var för mycket folk i spåren och min ovana på skidor ledde till att jag inte lyckades staka förbi utan fick snällt ligga bakom i klungor. Vid cirka 2 mil började jag att känna krampkänningar i mina triceps, jag hade slarvat med tekniken. Men jag fick ändra tekniken och jobba mer med bålen. Den jobbigaste milen för min del var mil 3-4 då jag började få ordentligt med kramp och smärta i rygg, jag saknade helt enkelt volymträningen på skidor. Efter halvvägs gick det lättare och dem sista milen lyckades jag få till tekniken betydligt bättre med mer vikt på framfoten.
Valet av blanka skidor och att staka var inte det bästa med tanke på att de gick så pass ”långsamt” där bak och jag kunde inte få upp farten tillräckligt. Jag fick saxa i många backar, bromsa i nedför och på raksträckorna.
Loppet var helt klart tuffare än förväntat men det beror nog mycket på vädret också, det var inte lika flåsigt som jag räknat med men väldigt mycket mer påfrestande för musklerna. Den stora kampen var mentalt att fortsätta staka på trots att kroppen gjorde ont. Men jag lyckades att staka från Sälen till Mora och det tog cirka tio timmar.
Att tänka på till nästa gång
Att staka ett Vasalopp utan erfarenhet gick men det gjorde mer ont än vad jag hade räknat med. Så till nästa gång kommer jag att börja träna tidigare, få in betydligt mer mil på skidor samt försöka att seeda mig till ett bättre startled.
