VM extremetriathlon half distance
Celtman solo point five
Ett otroligt lopp jag kvalade in till förra året under min första XTRI tävling, Swedeman Solo Point Five i Åre. Ett år senare och så står man på startlinjen i det skotska höglandet för att tävla VM i halvdistans.
Simningen – Kallt, manetfyllt och enligt plan
Simningen var 2 000m runt en ö utan bojar och gick precis enligt plan. Jag la mig längst fram i startfältet, det var en vattenstart med cirka 300 tävlande vilket var en ny upplevelse. Jag bröt mig loss tidigt och tillslut blev vi en klunga om tre personer som simmade ihop hela vägen och jag kom trea upp ur vattnet. Celtman är ökänd för att det är mycket maneter och de skojade inte. Jag har aldrig sätt något likande det var tusentals vart man en kollade. I början var det obehagligt men tillslut blev man van och kunde njuta av det.
Cyklingen – Smärta rakt igenom
Cyklingen var 85km med över 2 300 höjdmeter och det mesta kom från samma backe Bealach na Bà. Den stora stigningen kom tidigt på cyklingen och väl i början av backen insåg jag att jag redan var på den lättaste växeln. Det fanns inte mycket annat att göra än att bara bita ihop. Väl på toppen efter nästan 40minuter kring mitt FTP var benen helt färdiga, något jag aldrig lyckades återhämta mig ifrån.
Sista biten mot T2 visste jag skulle vara plattare men då hade det börjat blåsa på ordentligt och självklart motvind, här önskade jag att jag satt på min tempo istället för racer. Det värsta under cyklingen var helt klart det mentala, ställa om från att sikta på top 10 till “kommer jag ens att komma i mål?”.
Löpningen – Kramp
